Carina

besök för tredje gången för mig idag. Allting var som det skulle och denna gång hörde man babyns hjärta slå starkt och bra, 147 slag! :-) Skönt att hjärtljudet genast hittades efter alla svårigheter förra gången. HB var stabil på121 och alla andra värden som de skulle. Barnmorskan tyckte också att vi skulle få ett nytt ultraljud inbokat till vecka 32 ungefär. Detta eftersom det var lite oklart kring hjärtljudsultraljudet förra måndagen. Hjärtat var friskt och starkt, men huruvida Esther var spegelvänd eller inte, var inte lika självklart. Hursomhelst ska det bli roligt att se henne en gång till innan hon är på utsidan! :-)

Och så fick Lukas kallelse till tandläkaren om en vecka! Visste inte att barn skulle på 2-års tandkontroll. Nu är det allt någons föräldrar som får skärpa sig med tandborstningen. Vi är fullkomligt urusla och lata med den biten, så Lukas' tänder ruttnar säkert och ramlar av snart. Som tur är så har vi ingen gottegris här hemma. Han dricker inte saft, äter inte bulla och kakor särskilt ofta eller gärna. Godis gillar han inte. Det ända han äter är choklad och "slickepottar". :-) Hoppas således att tänderna ser bra ut!

Snart får man börja fundera på julen. Tänkte julpynta nu till helgen. Kanske skulle ta och baka pepparkaksdeg i veckan så att man får baka ut dem mot slutet av veckan. Skulle vara härligt med julpynt och doften av mormors pepparkakor lagom till den finländska lillajulen nu på lördag....

I morgon ska jag till jobbet och få lite papper till försäkringskassan ifyllda och förhoppningsvis ska jag snart börja få in lite pengar därifrån. Problemet med Martins jobb har löst sig så vi har inga ekonomiska bekymmer just nu. Det är ju i allafall skönt.

Nu har Lukas vaknat från sin dagstupplur. Han håller tydligt på att vänja sig av med dagssömnen, detta sedan en vecka tillbaka. Vissa dagar går det inte att få honom att somna. I lördags slängde han napparna i soporna! Vi har förberett honom ett tag på detta genom att prata om att om han slänger napparna så får han gå in i en leksaksaffär och välja precis vad han vill. Så i lördags gjorde vi slag i saken och jag måste säga att det gått över alla förväntningar. Han har somnat hur lätt som helst på kvällarna och sovit riktigt gott på dagarna. Lilla ungen blir stor! *snyft* :-)

Vi fick fantastiska nyheter igår. Sjuksköterskan på hjärtavdelningen gjorde en lång och omfattande undersökning av babyns hjärta, över en halv timme tittade hon bara på hjärtat ur olika vinklar. Inte ett ord sade hon! Till slut frågade Martin hur det såg ut. "Av mig får ni inga besked, jag är ingen kardiolog", svarade hon, och det kändes ju att här får vi inga goda nyheter i allafall...Sedan kom kardiologen in och tillsammans satt sjuksköterskan och läkaren och tittade genom filmerna och pratade sinsemellan i medicinska termer. Efter ett lite tag sade de dock båda att det såg mycket bra ut. De kunde inte upptäcka några missbildningar eller något misstänkt överhuvudtaget. Hjärtat slog starkt och bra och alla vener och ådror var precis som de skulle! Inte nog med det, de två specialisterna kunde inte ens se att Esther skulle vara spegelvänd inombords!! Vi påpekade ett par gånger att det var 3 stycken som konstaterade situs inversus totalis i torsdags, och då diskuterade specialisterna lite sinsemellan, med både ville ändå framhålla att det inte kunde se något som skulle tyda på att Esther var spegelvänd. Kardiologen skulle dock skriva in i journalen att en extra hjärtundersökning skulle göras i samband med födseln.  

"Se, Jag gör allting nytt" - säger Han som sitter på tronen, dvs. Jesus (Upp 21:5). Han har verkligen gjort allting nytt för oss och Esther! Så många böner som betts för oss av våra vänner runt om i världen, de har verkligen burit oss genom en tumultartat och omskakande helg, och det finaste av allt fick vi igår när läkaren konstaterade att allting så bra ut. Inte ens spegelvänd är hon. Vi tackar Gud för detta!  

Idag känns det bättre. Igår var en sorgens dag, då det egentligen slog mig att vår lilla tjej kan vara allvarligt sjuk. Jag hade svårt att orka vara med Lukas och Martin var tvungen att komma hem tidigare från jobbet. Orkade inte med riktigt...Torsdagen efter ultraljudet kände jag mig egenligen bara positiv. Tänkte att det är självklart att vår dotter inte är sjuk...Men idag känns det mycket bättre. Vi kan inte annat än vänta på måndagen och hoppas på positivt besked. Men vi har bara en sak som snurrar i huvudet, och det är Esther och vad som kommer hända med henne/oss och hur hon mår, och vi har båda lite svårt att sitta och prata om triviala saker med andra, det känns inte viktigt. För oss finns det bara en sak som känns viktig.
 
Lukas älskar att pyssla. Sätter in en bild från en av våra pysseltillfällen.

Sätter in en bild av vår älskade son!

Vi var på ultraljud igår med bebben i magen. Jag har kännt mycket oro inför ultraljudet och också annars oroat mig över att något skulle vara fel. Tyvärr kunde det bekräftas att något eventuellt också är fel....Barnmorskan började efter ett tag vrida sig, förklarade att hon inte riktigt fick till detta med höger och vänster på barnet, så att hon försökte härma barnets position. Efter ett tag förklarade hon att hon tyckte att hjärtat fanns på fel sida. Detta ville hon ha bekräftat av en annan barnmorska, som efter en snabbt titt också drog samma slutsats. Oron växte och vi fick sätta oss ner utanför för att vänta på att göra specialultra.

Spec.ul. bekräftade att babyn hade situs inversus totalis, dvs. totalt spegelvända organ inombords. Det finns två varianter av detta syndrom, partiell och total spegelvändhet, av vilket den totala är den "godartade", vilket ju kändes bra att veta. Det finns bl.a. en ökad risk för hjärtmissbildningar med detta syndrom/tillstånd, vilket spec.ul "inte kunde utesluta". Hon bokade därför en tid till barnkardiologen, och vi fick tid genast inkommande måndag. Ska bli skönt att få det kontrollerat så snabbt som möjligt, för just nu snurrar detta i huvudet på oss mest hela tiden. Att barnmorskan spenderade så mycket tid med att undersöka babyns hjärta känns naturligtvis inte bra. Då är oron större för att hon faktiskt såg något avvikande. En annan oro är att barnmorskan sade att det är ytterst ovanligt att upptäcka tillståndet på rutinultraljudet, oftast upptäcks det bara för att barnet har ett hjärtfel. Så varför upptäcktes vårt barns fel?? Hon tyckte dock att hjärtat slog starkt, regelbundet och bra, men hon var lite tveksam kring in- och utflödet ur hjärtat. Nu väntar vi i allafall på måndag och läkarbedömningen. Förhoppningsvis är det inget allvarligt!

Det roliga med ultraljudet var att det bekräftades att vi ska få en liten tjej! :-) Jag frågade båda barnmorskorna, den första sade att man inte kan se så här tidigt. Till den andra sade jag att jag själv tror att det är en tjej, och hon bekräftade att "kunden har alltid rätt, det ser ut att vara en tjej". Så vi väntar inget sjukt barn, vi väntar Esther! :-) Och, oj, vilka starka känslor jag redan har för detta barn! Så efterlängtat och älskat av både mig och hennes pappa. 

Här regnar det och jag har i stort sett gjort fredags städningen klar. Bara toaletten klar, men den fixar jag när Lukas sovit klart. Hoppas han kan sova i oväsendet. De håller på att byta en massa kylskåp i huset och släpar skåpen upp- och nerför trappan så att det dunsar och ekar mellan stenväggarna! Kanske de är klara snart...   

Be för oss och lilla underverket i magen!

Idag har jag varit duktig! Jag har frostat ur frysen, något jag haft för avsikt att göra ett bra tag nu, men inte orkat ta tag i. Just nu är jag uttråkad och har inget att göra, och då är det perfekt att göra en massa "måsten"! Har också bakat kokosbullar, som väl blev sådär...Inget går upp mot mammas bullar med kardemumma och kanel och socker inuti. Dessa får dock duga. Roligt att prova något nytt. Ska se om jag orkar baka bröd ännu idag också. Just nu ska jag dock ta det lugnt eftersom Lukas sover middag, och det är min lugna stund på dagen! Då görs inga "måsten", då njuts det bara! Laddar upp en gammal bild Lukas när han hjälpte mig att baka... 




I förra helgen var vi på Hus och Hem mässa på svenska mässan. Så småningom ska vi väl köpa eller bygga hus och det är roligt att samla på sig idéer. När vi bor i Vasa är det betydligt svårare att gå på stora mässor, så vi får passa på så länge vi bor här. Nu inkommande söndag är det farsdag och Lukas och jag har fixat allt klart inför söndagen. Med lite bak och mys blir allt perfekt! Skriver inte vad pappa ska få, ifall han råkar läsa bloggen. Lukas har inte fattat detta med att berätta saker ännu, för han har inte haft några som helst problem med hemlisar ännu...:-)

Idag ska Martin skriva kontrakt för sin nya arbetsgivare. Samma arbetsgivare i praktiken, Volvo, men nytt bolag som betalar ut lönen. Hoppas den kommer mera regelbundet då, eller kommer över huvudtaget! Dessutom åker bilen in på verkstan en vecka för att fixa skadan från i somras. Hur ska vi klara oss utan bil?? Fast det är kanske hälsosamt och vi kanske blir lite mera miljömedvetna....:-) Igår kväll var vi iväg till butiken för att bunkra upp med mat i allafall, så vi slipper småhandla i en veckas tid.

Dimmigt, gråtrist och råkallt är det ute. Igår var det rätt fint väder och då passade Lukas och jag på att åka in till stan och shoppa lite, läsa en massa böcker och mysa på stadsbiblioteket och äta lunch ute. Det funkar bra att vara ute med honom. Man ska inte ha några illusioner om att sitta och fika i godan ro i timmar, men om man uträttar sina ärenden effektivt så gillar han den liv och rörelse som finns på stan. Vi shoppade farsdagspresent, lite babykläder till en vän som fått en dotter, samt kunde inte låta bli att köpa lite neutrala kläder till vår egen bebbe! :-)

Babyn ja, ultraljud nästa vecka ska bli spännande. Jag känner mig inte det minsta gravid och faktiskt riktigt nojig och orolig. Jag inbillar mig att något är fel. Att babyn dött, att den är sjuk eller handikappad eller något liknande. Det är säkert inte helt ovanligt att känna så, men samtidigt så onödigt eftersom jag inte varken kan eller vill göra något oberoende vad som kunde vara fel. Jag har inte kännt något direkt ännu, ibland inbillar jag mig lite små rörelser, men jag tror att det är just det vad det är; inbillning. Vi såg ju babyn vifta och sparka för någon vecka sedan, men ändå kan jag inte slappna av.
 
/Carina