Carina

Man borde både filma och skriva ner Lukas funderingar genast, för tyvärr glömmer man dem så snabbt. Han kan vara så rolig med sina kommentarer... :-)

Han har fått en "bärgar cykel", en trehjuling med en krok som man kan bärga saker med. Vi har tagit tag i uppfostrandet och kört ganska hårt med "konsekvens metoden", lyder han inte får det genast en kännbar konsekvens. Igår satte jag cykeln på balkongen eftersom han inte lyssnade. Flera timmar senare kom han ihåg den och kom till mig och sade "förlåt mamma att du har låst ute cykeln på balkongen!". Han kom inte ihåg vad han gjort, så ursäkten formades på detta sätt...:-) Sedan skulle han cykla, vilket inte gick så bra, så jag sade att han skulle trycka med ett ben i taget. "Ett ben i taket??" sade Lukas och tittade upp mot taket och fattade ingenting...:-) När han skulle sova låg han i vår säng och drack mjölk ur sin flaska som han brukar och myste med mig och Esther. Mjölken tog slut och Lukas ropar "Mera öl, pappa!!". :-D Martin höll på att skratta ihjäl sig men hämtade mera mjölk till honom. Lukas lägger sig ner igen och granskar flaskan noggrannt och säger "men den är ju vit, pappa!". (Som om han skulle vara så lättlurad - han såg genast att det inte var öl. Vet inte om han på fullaste allvar räknat med att få öl...!!) :-) För ett bra tag sedan, i somras någon gång kanske (?) så skulle Lukas äta lunch och jag undrade vad han ville dricka, "en öl, tack" var beställningen....:-D Oroväckande??! :-) Kan påpekas att det INTE finns öl i huset och vi dricker inte jämt och ständigt även om det kanske låter så...:-)

Vi håller på bli sjuka här, igen....Jag har värk i nacken och huvudet och har ont i halsen. Martin hade lite känningar och Esther snorar lite grann. Hoppas det släpper och vänder snabbt. Det är Göteborgsvarvet till helgen och det är lite snopet att inte kunna springa efter allt tränande för Martins del. Men han har också siktet inställt på Lidingöloppet i september, så målsättningen skjuts längre fram i såfall.     

Är väl dags för lite uppdatering?? Måste säga att såväl tid som ork till att uppdatera sidan saknas. Just nu är jag ensam hemma med barnen, Martin har pappaledigt och är ute och försöker transportera hem segelbåten från Trollhättan. För ögonblicket sitter de nedanför slussarna i ovannämnda stad och skruvar en trilskande motor. Hoppas de hinner hem till natten. Sent blir det i varje fall! 

Esther sover hyfsat gott för tillfället. Det är länge sedan hon sovit riktigt gott inomhus, men i morse sov hon 3 timmar i sträck på mage i våran säng. Testade det för att se om hon skulle sova bättre, och efter dagens test så gjorde hon det i varje fall. Barnen rekommenderas ju inte att sova på mage, men Esther har svårt att komma till ro inomhus och att förbli sovande när hon somnat. Vet inte riktigt varför. Hon vaknar och gråter efter aboslut max en timme, men oftast efter 15-30 minuter. Känns som om hon borde sova längre. När vi är utomhus sover hon mycket bättre. Men idag är världens tråkigaste dag. Det regnar och regnar och regnar, så idag blir det ingen vistelse utomhus. Synd, för Lukas trivs ju ute han också. Gumman har börjat spy också, enorma mängder. Men hon hade gått upp ca 250 gr på en vecka när vi kollade hos bvc igår. Jag glömde nämna hennes spyande, men får ringa igen om det inte blir bättre, eller om det blir sämre. Hon fortsätter sova som en prinsessa nattetid, ammas två gånger och sover mellan 20.30-21.30 till ca 7 på morgonen. Någon gång har hon vaknat tidigare av Lukas. Så det känns lite lyxigt. Hoppas det håller i sig. Vad mera? Jo, jag mår bra, det har gått utmärkt att vara ensam hemma hela veckan. Esther hade en jobbig dag i onsdags och gnällde/skrek hela dagen med korta avbrott för "powernaps", då satte jag mig ner och grät en skvätt så kändes det bättre efteråt. :-) 



Ingen ny bild, men satte upp den ändå. Från skötbordet på badkaret.

på begäran...Esther rullade över från mage till rygg idag, men det var nog bara misstag. Tidigare än brorsan, han var några veckor äldre när han första gången gjorde det (i misstag då också). Prinsessan är missnöjd, men håll till godo med lite pinfärska bilder, speciellt de som är längst ner.  


Storebror och lillasyster


Jag och pappa


Jag kan också lyfta på huvudet, precis som storebror! Gjorde det redan på sjukhuset...


Pappas förlovningsring




Dålig och mörk bild, men tycker Esther är så otroligt vacker på bilden så jag satte upp den ändå. Tycker hon är en äkta "Ahola" på bilden!

har vi blivit! Igår köpte vi en Maxi 77 tillsammans med våra goda vänner Marianne och Andrea. Lite småfix kvar på den. Nu hoppas vi bara på att få båtplats i närheten av Göteborg så att vi slipper åka så långt, samt att Martin kan åka och fixa saker på båten t.ex. efter jobbet, utan att behöva åka till Stenungssund. Där finns det nämligen någon plats kvar, eller ja, fanns för några dagar sedan....Vad som finns idag är en helt annan femma! Hoppas det löser sig. Båten är fin och fräsch inuti eftersom förra ägaren satt mycket tid på att renovera den.


Båten; en Maxi 77

Här hemma går det bra med Esther. Martin är pappaledig denna vecka och idag har vi varit på långpromenad i vårvärmen. Esther mår bara bra. Vissa dagar har hon lite magknip och är lite missnöjd, men de två senaste dagarna har hon mått bra. Hon sover jättebra på nätterna! Jag ammar 2, max 3 ggr på natten, och sover 4-5 timmar i sträck mellan amningarna. Mera kan man inte kräva av en 1½ v. gammal baby! Hon är mycket kontaktssökande och tittar ofta och mycket på mig. Hon trivs i famnen och det underbara med henne är att hon blir lugn och gosig när hon får nära i famnen. Det hjälper att sköta henne liksom. I morgon har vi bvc hembesök, blir skoj att se hur mycket hon gått upp i vikt eftersom hon äter rätt så ofta och bajsar 5 ggr/dag åtminstone...:-) Förra veckan hade hon ju gått upp 400 gr på 5 dagar! Hoppas det lugnar sig lite så att hon inte blir så fort stor! Jag njuter enormt mycket och är totalt förälskad i henne!

Psykiskt mår jag bra för det mesta. När jag är trött så kan det kännas lite jobbigt. Till helgen ska jag antagligen vara ensam hemma med båda barnen när Martin ska segla ner båten från Trollhättan, det blir antagligen 2 dygn. Jag har inte hunnit oroa mig så mycket för det. Men får se hur det går. Om det inte går så kommer Martin hem helt enkelt, det är inte mera med det än så. Hoppas dock att jag ska klara av det! Nästa vecka ska ju Martin jobba måndag-onsdag så då ska jag vara ensam i allafall. Och jag vill klara mig själv. Jag känner ingen oro över det just nu och hoppas att det inte ska komma heller!  

Det funkar jättebra mellan storebror och lillasyster. Lukas är ömsint och snäll med henne. Lite reaktioner ser vi, men de är få och riktade mot Martin och mig. Mot lillasyster är han gullig och snäll. Hon får titta på och låna hans favoritleksaker. När hon gråter vill han lyfta upp henne och han bekymrar sig för henne när hon gnäller. Han erbjuder henne sina smörgåsar och sin saft om hon är hungrig. Han har erbjudit henne att sova tillsammans med honom i hans säng. Och det gulligaste av allt; igår kväll när hon skrek satte han sig bredvid henne i babysittern och frågade om hon ville att han skulle sjunga för henne. Lukas kan mycket sånger och vill att vi sjunger för honom, men detta var första gången på mycket länge som han själv ville sjunga. Då sjöng han på eget initiativ frasen "Sov min lilla Esther" i olika tonarter en god stund. Detta kallar jag kärlek!





Pappa och barnen. Ännu har vi inte fått Lukas att hålla lillasyster i famnen så att vi kunde få en bra bild.

Dikt om pojkar
Av: Okänd

Pojkar förekommer i diverse storlekar, vikter och färger.
De påträffas överallt - ovanpå, under, klättrande på, hängande i, springande runt och hoppande över.

Mammor älskar dem, små flickor avskyr dem,
äldre systrar och bröder tolererar dem,
stora människor ignorerar dem och Himlen beskyddar dem.

En pojke är sanningen med en sotfläck på näsan,
visheten med bubbelgum i håret
och framtidshoppet med en groda i fickan.

En pojke är en magisk varelse - man kan stänga ute honom
från sin slöjdverkstad men inte ur sitt hjärta.

Och när man kommer hem om kvällen
med bara spillrorna av sina drömmar och förhoppningar kvar,
då är det han som lagar dom igen med två magiska ord:

Hej, mamma

(Dikten har jag lånat av Sofie)

Måndag eftermiddag och jag är ensam inne. Martin, Lukas och fammo är ute och får lite frisk luft och jag sitter och väntar på att prinsessan ska vakna och vilja ha mat. Bröstet sprängvärker och tänker hon inte vakna snart får jag gå och pumpa. Vi är hemma hela familjen sedan igår förmiddag och det går bra. Vill passa på att tacka för alla hälsningar och kommentarer och framför allt för alla förböner! Tack vare dem mår jag alldeles utmärkt, känner mig stark och glad, även om sömnen inte är den bästa just nu, av förklarliga och underbara skäl! Jag är helt betagen och fascinerad av min underbara lilla dotter! Det går ganska bra med storabror också. Lite protester igår, han bet mig t.ex. när jag ammade Esther, och lite bångstyrig under dagen. Men lite reaktioner måste man tillåta. Dessutom är han hängig och sjuk, så det gör inte saker bättre. 

Idag har vi varit hos kardiologen med Esther. Allt var bra, hon ÄR spegelvänd och har ett litet hål mellan hjärtkamrarna. Men det är så pyttelitet att kardiologen trodde det skulle fixa sig själv. Vi ska på en ny undersökning efter sommaren, men troligtvis behövs inga åtgärder. Vi frågade inte, men jag antar att hålet inte har något med Situs Inversus att göra. Man bara råkade upptäcka den genom den grundliga undersökningen. 

Förlossningen då? Ja, jag antar att jag hade en skolboks drömförlossning. Vi var inne på sjukhuset ett flertal gånger under förra veckan då jag började blöda, men ingen vattenavgång och blodet kom från livmodertappen, inte moderkakan. I torsdags hade jag en lugn dag, men funderade ett par gånger på eftermiddagen om jag kissade på mig lite eller om vattnet gick. Lukas, Martin och jag fördrev torsdag eftermiddag på Galaxen i Bergsjön (och träffade Ailen där :-)) och då plötsligt kände jag att nej, detta KAN inte vara kiss, måste vara vatten. Ringde specialförlossningen som ville vi skulle komma in....igen....*suck* Var less på springet och kontrollerna vid det laget, och ville helst vänta in lite värkar, men iom. att jag blödde fortsättningsvis så ville de att jag skulle komma in genast. Nåja, in en vända, ultraljudet visade tydlig minskning av fostervattnet, men inget hade hänt så vi ombads åka hem igen. Nu började jag ha ont så jag visste det var på G. Under hemkörningen ökade värkarna ordentligt. Kl. var ca 20:30 när vi kom hem och nu hade jag rejält ont och värkarna började genast komma med 2 minuters mellanrum, så det var full gas från början. Värkarna gjorde svinont och satt (liksom med Lukas) i ryggen och höfterna och Martin fick knipa för brinnkära livet om höfterna för det lättade värkarna. En halv timme orkade vi, sedan sade jag till Martin att detta inte går, vi måste åka tillbaka. 

Kl. 21:30 var vi tillbaka. Skrevs in och fick genast TNS apparaten, detta underbara hjälpmedel. Martin kunde sluta knipa för värken flyttade fram till magen och jag kunde profylaxandas igenom värkarna. Stod ut kanske en timme och bad sedan om EDA (epidural) då jag var trött och värkarna verkligen var 100 ggr starkare än med Lukas. Barnmorskan tyckte vi skulle vänta men gjorde i allafall en snabb inre undersökning. Hoppsan, öppen 5 (!!) cm! Då tyckte hon ännu mera att vi skulle vänta eftersom min kropp tydligen fixade detta galant. Men jag ville inte. Kände mig trött och att jag liksom inte "hann med" vare sig värkarna, smärtan eller takten. Ville få en "paus". Narkosläkaren kunde inte komma, var upptagen med kejsarsnitt. En timme senare eller så bad jag igen om EDAn och barnmorskan frågade "men vill du verkligen ha den då?". Jaaa, tro mig, jag VILLE! Det kändes som om hon med flit "glömde" bort den för hon tyckte själv jag skulle klara mig utan den. Hon gjorde en ny undersökning och nu hade det inte hänt så mycket, fortfarande öppen 5 cm. Narkosläkaren fortfarande upptagen, så barnmorskan föreslog att jag skulle försöka med lustgasen. Den avskydde jag under Lukas' förlossning, och var väl inte så villig att prova, men gav efter. Gav den en rejäl chans under några värkar och märkte att den verkligen hjälpte! Nu kunde jag vila i sängen en stund och flåsa i lustgasen så jag var alldeles groggy och dimmig. Men den hjälpte! Men nu registrerade ctg-apparaten så svaga värkar så barnmorskan trodde inte de skulle ha någon effekt och ville att jag skulle upp och gå. Men jag orkade verkligen inte. I min lustgasfylla lovade jag att istället jogga längs korridoren när jag fått EDA:n, som kompensation, men det tyckte barnmorskan var lite överambitiöst. :-) 

Flåsade lustgas ett tag, har ingen koll på tiden direkt, men kanske 1½ timme till. I kombination med TNS så gav den bra smärtlindring. Till slut kom narkosläkaren och satte in EDA, något som jag i efterhand inser att jag egentligen är livrädd för. Med Lukas kunde jag inte få EDA då det kom blod från ryggraden, och jag tror att efter det så har jag fått skräck för detta. Jag är livrädd för att bli förlamad, trots att det i princip aldrig sker. Så när någon under svinsvåra värkar ber dig ligga "aboslut blickstilla" så får jag panik. När läkaren undrade om hon fick sticka, så var det "nej, nej, det kommer en värk, rör inte min ryggrad!". 4 värkar tog det innan hon fick in bedövningen och jag är verkligen nästan hysteriskt rädd för att något ska gå fel. Nu gick det bra och efter en pyttestund började värkarna släppa, men jag kände att krystreflexerna kom genast. Dessa obehagligt starka reflexer som jag så väl kom ihåg från Lukas förlossning också, och som jag hade sånt obehag för. Mitt i detta bytte jag barnmorska då den jag hade haft från början blev hastigt sjuk. När jag fått EDA:n gjordes en ny undersökning. Och hoppsan igen, öppen 8 cm!! Ville gå på toan, men barnmorskan ville inte släppa iväg mig, trodde det fanns risk för att babyn skulle födas i toaletten....:-) 

Andades lustgas för att kontrollera krystreflexerna och inte ge efter för dem. För det mesta gick det bra, vissa gånger fick jag vråla ut värken för att undvika att krysta. Jag höll på att bryta armen av Martin (enl. uppgifter i efterskott) :-) Krystvärkarna var grymma, de var så starka så det kändes som om de tog över handen. Jag hade ingen möjlighet att kontrollera dem, de kontrollerade mig. Svårt att förklara, men igen, 100 ggr kraftigare och starkare än med Lukas. Efter ett tag kunde jag inte stå emot mera och barnmorskan undersökte igen -öppen 10 cm!! Huvudet stod högt uppe, och barnmorskan sade att detta var ett svårbedömt läge. För förstföderskor så tar detta skede ca en timme, för mig kunde det gå snabbare. Har ingen om hur länge det tog, men några värkar senare vill barnmorksan kolla var babyns huvud låg, och då -hoppsan - fick Martin order om att snabbt larma, för Esther var påväg ut och in kom en barnmorska och en undersköterska till. Nu var det bara att ta i och krysta så mycket jag orkade enligt barnmorskan. Kan säga att det inte behövdes någon sådan uppmaning, jag hade inte kunnat stå emot om så någon hade tryckt en pistol mot mitt huvud. Krystade 3 gånger (!), så plopp, flög prinsessan ut så att inte ens undersköterskan hann fånga henne, utan hon landade på madrassen. :-) Navelsträngen var för kort så hon kunde inte riktigt komma upp på min mage förrän Martin klippt av den. Men sedan kom detta svarthåriga underverk. En riktig liten trollunge, så underbart vacker och finlemmad, och så älskad så att hjärtat hade kunnat brista! Och någon minut senare var jag upp och gick på toa. Barnmorskan skrattade åt mig och tyckte väl jag skulle ta det lite lugnt, men jag mådde så underbart bra. Ett stygn behövde sys innan vi kunde mysa tillsammans....Hon föddes 02:57, 5½ timme efter att vi kommit in, och efter 6½ timmar med kraftiga värkar.

Vår lilla familj har de senaste veckor verkligen fått "smaka och se att HERREN är god." (Ps 34:9), ja Han är verkligen ljuvlig och min ögon tåras av tacksamhet både mot er som läser och som BETT för mig de senaste jobbiga veckorna, men framför allt av tacksamhet till himmelens och jordens Herre, som så påtagligt hört och besvarat era böner. Tack för att ni burit mina bördor! 

/Carina        

Hej,

Eftersom Carina är på BB så ser jag det som min uppgift att uppdatera hennes blogg.

Jag kommer just hem från BB och har nu lagt Lukas och sova så jag har lite tid att skriva. Esther har undersökts av en barnläkare i dag. Det var den rutinmässiga undersökningen som görs på alla nyfödda barn. Läkaren konstaterade att Esther mår bra. Vi fick också möjlighet att ställa några frågor till läkaren, det hinner man inte alltid med före läkaren får ett alarm och springer iväg. Då han frågade varför vi var på special BB berättade vi att Esther har Citus Inversus (han var inte så påläst så att han viste det). Vi frågade också om det var möjligt att gör flera undersökningar för att se om hon har några "följd sjukdomar". Det tyckte han att behövde göras så han skrev remisser för att kolla upp lungorna, magen (inre organ) och hjärtat. Vi väntar nu på svar så vi vet när vi skall på dessa undersökningarna. Troligtvis blir det nästa vecka.

Carina mår också bra. Hon har inte sovit så mycket de senaste dygnen, men hon är ändå på bra humör och klagar inte. Förhoppningsvis är Ester nöjd att vara med mig så får Carina sova när hon kommer hem. Vi har också hjälp av farmor (Lukas och Esthers farmor) som skall vara här enda till fredag nästa vecka. Det har varit skönt att ha henne här, så hon har kunnat ta hand om Lukas medan vi har varit inne på BB och förlossningen. Det blev ett antal svängar in för kontroll innan förlossningen kom igång på riktigt. Tyvärr har farmor varit sjuk med feber och dålig mage men det håller på att reda upp sig nu.

Jag får tacka alla som har kommit ihåg oss i bön och på annat sätt. Det har varit ett stort stöd för oss att veta att det är många som ber för oss. Nu har vi stor orsak att tacka Gud för att han har hört våra böner och låtit allt gå så bra, att Ester mår bra. Ni får gjärna fortsätta att be för att Esther inte skulle ha någon "följd sjukdom".

(Mera info och bilder kommer säkert inom kort när ordinarie bloggaren har kommit hem och ordningen är återställd)

Esther föddes kl 02.57 den 17:e april. Allt har gått mycket bra! Det får vi tacka Gud för.
Ester, Carina och övriga familjen mår bra.

idag. Och oj, så bra det går! Var ängslig igår och grät en skvätt, men kände verkligen att jag ville testa. Martin är ju inte mera än ett telefonsamtal och 25 min. körning borta, ifall det skulle bli riktigt jobbigt. Ska till MVC snart, hoppas på att det är sista besöket. Hade molvärk igår i stort sett hela dagen och idag har jag lite sammandragningar med jämna mellanrum, dock inga smärtsamma. Men däremot kan jag inte fatta att jag ska föda barn igen! Huvvaligen, det är nervöst! Tänkt om jag inte klarar av det?? Sov dåligt förra natten, som vanligt, och känner mig en zoombie, men ska få sova när Martin kommer hem vid 3-halv 4 tiden. Tror och hoppas att det inte ska dröja så länge till nu. Men hon kunde få vänta till i morgon eftermiddag för då kommer farmor, så behöver vi inte fundera på barnvakt och skjutsande! 

Nu ska Lukas och jag ut till biblioteket och sedan MVC. Riktigt vårväder har vi, +15 och sol. Det har varit underbart väder en längre tid nu! :-) Uppiggande!  

"Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom Hans sår är vi helade."
                                                                                     (Jes. 53:5)



Bild från vårt påsklandskap med de tomma korsen.

Dags för lite uppdatering känner jag. Har haft min kära mor på besök sedan i söndags och hon åkte i morse. Vi har städat, bakat (så frysen är proppfull) och umgåtts. Varit utomhus, lekt och läst med Lukas, men inte kommit iväg in till stan. Så långt har min ork inte sträckt sig. Martin är hemma idag också. Trodde jag skulle fixa att vara ensam hemma, men icke. Igår när jag tänkte att mamma skulle åka och Martin vara på jobb så kom ångesten och tårarna som ett brev på posten. Så när Martin fick "ledigt" från jobbet så släpper det och jag mår bra igen.

Var hos doktorn i tisdags och fick sömntabletter utskrivna, Propavan. Har testat en natt och sov djupare med dem, även om jag var vaken ofta pga. att Lukas kommer in till oss på nätterna nu för tiden. Undrar om han är otrygg och reagerar på att jag inte mår så bra. Han brukar aldrig komma in till oss och sover oftast hela nätterna i sträck. 

Min näsa är MYCKET bättre. Den blir bättre i stort sett varje dag, tyvärr har jag dock inte slutat med Nezeril helt ännu. Tar en liten, liten dutt av barnnezerilen innan jag går och lägger mig. Igår köpte jag näshörningen som Annika rekommenderade, och jag måste säga att den faktiskt hjälper. Nu har jag sköljt min näsa i morse och fortfarande 4 timmar senare kan jag andas bara genom näsan! Visst är näsan lite svullen, men det beror säkert på graviditeten. Var hos barnmorskan i måndags och Esther har fixerat sig. Det brukar inte ta så länge innan de kommer ut sedan de gjort det, speciellt när det är andra barnet, så nu hoppas vi ivrigt på en påskbaby! Inga känningar dock. Förra veckan då jag mådde så dåligt hade jag förvärkar i stort sett varje natt, men nu är det hur lungt som helst. Så knappast blir det någon påskbaby. Men vi hoppas! :-)

Ikväll ska vi på nattvardsgudstjänst till Kvillebäcken och stilla oss inför påskens budskap.    

Tänker inte sätta upp någon fasad, mår jättedåligt psykiskt just nu. Martin är hemma idag torsdag och i morgon fredag eftersom jag känner att jag inte klarar av vardagen just nu. Har mycket ångest och sover dåligt på nätterna. Tänk på mig och be för oss. Orkar inte skriva så utförligt just nu. Annat finns i tankarna....

/Kika

Täppt i näsan, snorig, trött och mår dåligt. Sover dåligt fortsättningsvis och tycker inget är särskilt roligt just nu. Längtar till slutet....

Måste dokumentera en stund av dagen tillsammans med min son. Jag lär ska ha varit en riktigt slarvmaja tillsammans med min lillasyster, och jag får tillbaka det nu...:-)

Så här ser vardagsrummet ut efter en liten stund. Han drar inte bara mållöst ut allting, utan han har en fin förklaring till vad allting är. Hans fantasi är mycket livlig, och kistan t.ex. är en båt och moppskaftet i hans hand är antingen en åra eller en roderpinne, beroende på vilken bår det är för dagen. Idag heter båten "Rossa" och det var tydligen en åra.



"Rossa" och roddaren in action



Här har han städat (!) och lagt upp mjölk i en av hyllorna. Hur han fick "skräpet" på en av hyllorna till att bli "mjölkburkar" vet jag inte, men det är bra med lite fantasi...:-)



Här har han klättrat upp på skrivbordet, letar reda på någon sladd och vips så har han ett fiskespö.



Ljuvligaste ungen....det är inte helt ovanligt att det saknas skosnören i skorna när man är på väg ut, eller att en av skorna är full med småpengar. Det gäller att inte ha alltför bråttom när man är påväg någonstans....:-)

Vi kör matträning, dvs den bekväma och bortskämda lilla gullungen ska äta själv. Hans förklaringarna till varför han inte kan just då kan vara t.ex. att han inte kan röra sina armar, och följaktligen inte heller kan lyfta sin sked till munnen. Han kan vara mycket övertygande.....

Livet och dagen med Lukas är full med glädje skratt! <Älskar> 

Blev ingen Pettson och Findus på Bio igår, eftersom Lukas fick lite feber/stegring på eftermiddagen och somnade vid halv 1. Sov två timmar, då jag egentligen själv borde ha gått och lagt mig, men njöt för mycket av lugnet för att kunna göra det. Han mådde bra på eftermiddagen så då gick vi ut i den svinkalla blåsten och lånade en massa böcker på biblioteket. Rekommenderar "Kråke-böckerna", riktiga favoriter, både för mig och för Lukas. :-) Otroligt pedagogiska böcker som är fulla av roliga saker att lära sig.

Lukas hade en jättekonstig natt. Somnade vid 8 redan trots 2-timmars passet på eftermiddagen. Men vaknade kl. 12 och kunde inte somna om. Han var uppe själv en stund innan han och jag tog en nattmacka. Sedan gav jag med mig och han fick komma och sova mellan oss. Det tog hur lång tid som helst för honom att somna om, men om han är i vår säng så kan i allafall Martin och jag sova. Jag kan ju inte sova själv om han springer runt i lägenheten mitt i natten ensam. Trots att han var vaken minst ett par timmar mitt i natten så var det morgon och uppstigning kl. 06:20 i allafall....*gäääsp* Är trött på detta att det inte ska gå att få honom att anpassa uppstigningen på morgonen efter vilken tid han lagt sig på kvällen & efter hur trött han är. *suck*

Och i natt hade jag ordentliga förvärkar som gjorde ont för första gången! Hurra!! :-) Äntligen händer det nåt. Inte så att hon är påväg ut ännu, men man kan ju hoppas att värkar ändå har lite effekt. Och bara känslan av att slutet närmar sig...:-) Längtar!  

Lukas och jag har varit ute denna underbara vårdag...Solen sken och det var varmt och skönt i luften, gissningsvis ca +7. Vi åkte till Slottsskogen och lekte och hade picknick och sedan direkt till MVC kl. 14. Därefter var det tandläkarbesök för mig, två små hål som måste fixas och det blir sammanlagt ca 2300 sek för allt. Tandläkaren är SÅÅ dyr i Sverige. :-( Men det hjälps inte. Bara att gilla läget.

Mvc gick bra, allt fortsättningsvis bra. +5 kg på en månad ca, men som barnmorskan sade, det är antagligen mest vätska, för jag börjar bli rätt svullen i ansiktet och så. Hb 127, glukos 5.7, SF-måttet 35, hjärtljuden 138, tjaa allt var bra. Esther är nästan fixerad, man kan röra henne någon millimeter. Hon ligger lågt ner, vilket jag vetat om pga att sparkarna är så lågt ner i jämförelse med Lukas' graviditet. Trött är jag, men sover som en kratta nu. Jag hostar på nätterna så att jag nästan spyr. Köpte hostmedicin och hoppas att den ska hjälpa, annars får jag nog gå till vårdcentralen. Ett besök kvar hos barnmorskan innan beräknat, hoppas att det inte blir flera heller, även om hon är helt underbar!

Lukas är det underbaraste. Det kommer visdomsord ur honom hela tiden. Idag vid maten sitter han och ser bedrövad ut "livet är slut" -uttrycker han sedan med hela en 2-årings livserfarenhet! :-) Var han har lärt sig ett sådant uttryck vet jag inte. :-)

Bilder från dagens utflykt till Slottsskogen 





Underbara Plikta lekplats

Lukas har skrapat sig i ansiktet. Vi var på gymmet igår, yeahh, och när vi gick hem därifrån så ramlade Lukas med en käpp i handen så att hans ansikte skrapades ganska ordentligt. Han har varit väldigt besparad från sådant, trots att han varit så aktiv, men någon gång måste man väl få lite märken efter livet! :-) Vi har fantastiskt vårväder här, solen skiner från klarblå himmel och det är varmt och skönt. Men tyvärr ville inte Lukas gå ut nå igår, han tom. somnade när vi kom hem så att det blev en sen kväll, ändå till halv 9 innan han somnade för natten. Ändå vaknade  han kl. 06....*gääsp*. Och jag som sover så dåligt på nätterna nuförtiden. Men hade i allafall ett trevligt restaurangbesök igår med Johanna...:-)

Vi har ett litet societetslejon här hemma. Han är kulturell och van att vara ute och efterfrågar ofta "restorang" besök. :-) Gillar också att fika på café och gå på museum. Undrar hur det ska bli vid en eventuell flytt till Vasa?? :-) Han kommer att få spunk, men vi får väl varva utelekar med besök på Vasa Teater. Flytt förresten, har glömt att skriva här att det inte blev något jobb i Vasa för Martins del. Det var ingen chockerande nyhet direkt, men det roliga var ändå att det varit ca 50 ansökningar och i slutändan stod det mellan Martin och den som fick jobbet. Vi känner oss dock nöjda med att vara kvar här, trivs bra fortsättningsvis. Nu kommer vi inte att söka jobb aktivt, vi nöjer oss med att vara här. Vi har bara ett projekt och det är att försöka få faster Annika att komma hit till hösten och gå på bibelskola Göteborg så att vi kunde umgås ordentligt med henne...;-)